KONVENTION om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (undertecknad den 27 september 1968 (1))

INGRESS

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA EKONOMISKA GEMENSKAPEN,

som önskar genomföra bestämmelserna i artikel 220 i nämnda fördrag, enligt vilken de skall säkerställa förenkling av formaliteter för ömsesidigt erkännande och verkställighet av rättsliga avgöranden,

som är angelägna om att i gemenskapen stärka det rättsliga skyddet för personer som är etablerade där,

som beaktar att det för detta ändamål är nödvändigt att fastställa den internationella behörigheten för deras domstolar, att underlätta erkännande och tillskapa ett snabbt förfarande för att säkerställa verkställighet av domar, officiella handlingar (actes authentiques) och inför domstol ingångna förlikningar,

har beslutat att ingå denna konvention och har för detta ändamål som befullmäktigade ombud utsett:

HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG:

Pierre HARMEL, utrikesminister,

FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT:

Willy BRANDT, ställförträdande förbundskansler, utrikesminister,

FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT:

Michel DEBRÉ, utrikesminister,

ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT:

Giuseppe MEDICI, utrikesminister,

HANS KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGEN AV LUXEMBURG:

Pierre GRÉGOIRE, utrikesminister,

HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA:

J.M.A.H. LUNS, utrikesminister,

SOM, FÖRSAMLADE I RÅDET,

sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form,

HAR ENATS OM FÖLJANDE.

AVDELNING I TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Artikel 1

Denna konvention är tillämplig på privaträttens område, oberoende av vilket slag av domstol det är fråga om.

Konventionen är inte tillämplig på

1. fysiska personers rättsliga status, rättskapacitet eller rättshandlingsförmåga, makars förmögenhetsförhållanden, arv och testamente,

2. konkurs, ackord och liknande förfaranden,

3. social trygghet,

4. skiljeförfarande.

AVDELNING II DOMSTOLS BEHÖRIGHET Avsnitt 1 Allmänna bestämmelser

Artikel 2

Om inte annat föreskrivs i denna konvention, skall talan mot den som har hemvist i en konventionsstat väckas vid domstol i den staten, oberoende av i vilken stat han har medborgarskap.

För den som inte är medborgare i den stat där han har hemvist gäller samma bestämmelser om domstols behörighet som för statens egna medborgare.

Artikel 3

Talan mot den som har hemvist i en konventionsstat får väckas vid domstol i en annan konventionsstat endast med stöd av bestämmelserna i avsnitt 2 till 6 i denna avdelning.

Särskilt följande bestämmelser får inte tillämpas mot en sådan person:

- i Belgien: artikel 15 i civillagen (Code civil - Burgerlijk Wetboek) och bestämmelserna i artiklarna 52, 52a och 53 i lagen om behörighet av den 25 mars 1876,

- i Förbundsrepubliken Tyskland: § 23 i civilprocesslagen (Zivilprozeßordnung),

- i Frankrike: artiklarna 14 och 15 i civillagen (Code civil),

- i Italien: artiklarna 2 och 4, nr 1 och 2 i civilprocesslagen (Codice di procedura civile),

- i Luxemburg: artiklarna 14 och 15 i civillagen (Code civil),

- i Nederländarna: artikel 126, tredje stycket och artikel 127 i civilprocesslagen (Wetboek van Burgerlijke Rechtsvordering).

Artikel 4

Om svaranden inte har hemvist i någon konventionsstat bestäms domstolarnas behörighet i varje konventionsstat i enlighet med den statens lag, om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 16.

Mot en sådan svarande kan den som har hemvist i en konventionsstat, oberoende av medborgarskap, på samma sätt som statens egna medborgare, åberopa de bestämmelser om domstols behörighet som gäller där och särskilt de bestämmelser som anges i artikel 3, andra stycket.

Avsnitt 2 Särskilda behörighetsregler

Artikel 5

Talan mot den som har hemvist i en konventionsstat kan väckas i en annan konventionsstat

1. om talan avser avtal, vid domstolen i den ort där den förpliktelse som talan avser har uppfyllts eller skall uppfyllas,

2. om talan avser underhållsskyldighet, vid domstolen i den ort där den underhållsberättigade har sin hemvist eller vanliga vistelseort eller, om talan har samband med frågan om någons rättsliga status, vid den domstol som enligt sin egen lag är behörig att pröva denna fråga, såvida inte behörigheten endast grundar sig på den ena partens medborgarskap,

3. om talan avser skadestånd utanför avtalsförhållanden, vid domstolen i den ort där skadan inträffade,

4. om talan avser enskilt anspråk i anledning av brott, vid den domstol där brottmålet är anhängigt, i den mån domstolen enligt sin lag är behörig att pröva enskilda anspråk,

5. i fråga om tvist som hänför sig till verksamheten vid en filial, agentur eller annan etablering, vid domstolen i den ort där denna är belägen.

Artikel 6

Talan mot den som har hemvist i en konventionsstat kan även väckas

1. om han är en av flera svarande, vid domstol där någon av svarandena har hemvist,

2. om talan avser återgångskrav eller annat liknande, vid den domstol där det ursprungliga käromålet är anhängigt, såvida inte detta har väckts endast för att få talan mot tredje man prövad vid annan domstol än den som annars skulle ha varit behörig att pröva talan mot honom,

3. vid genkäromål som grundar sig på samma avtal eller omständigheter som huvudkäromålet, vid den domstol där huvudkäromålet är anhängigt.

Avsnitt 3 Behörighet vid försäkringstvister

Artikel 7

För försäkringstvister gäller i fråga om domstols behörighet - utöver föreskrifterna i artikel 4 och artikel 5.5 - bestämmelserna i detta avsnitt.

Artikel 8

Talan mot en försäkringsgivare som har hemvist i en konventionsstat kan väckas vid domstolarna i den staten, eller, i en annan konventionsstat, vid domstolen i den ort där försäkringstagaren har hemvist, eller, om flera försäkringsgivare är svarande, vid domstolarna i den konventionsstat där någon av dem har hemvist.

Om lagen vid den domstolen där målet är anhängigt föreskriver sådan behörighet, kan talan mot en försäkringsgivare väckas även i en annan konventionsstat än den där försäkringsgivaren har hemvist, inför domstolen i den domkrets där den förmedlare, som har medverkat till att försäkringsavtalet har ingåtts, har hemvist, förutsatt att hemvistet omnämns i försäkringsbrevet eller försäkringserbjudandet.

En försäkringsgivare som inte har hemvist i någon konventionsstat men som har en filial eller agentur i en sådan stat skall i fråga om tvister som hänför sig till verksamheten vid filialen eller agenturen anses ha hemvist i den staten.

Artikel 9

Beträffande ansvarsförsäkring eller försäkring av fast egendom kan talan mot försäkringsgivaren också väckas vid domstolen i den ort där skadan inträffade. Detsamma gäller om både lös och fast egendom omfattas av samma försäkringsavtal och har skadats genom samma händelse.

Artikel 10

I fråga om ansvarsförsäkring kan, om lagen i domstolsstaten tillåter det, talan mot försäkringsgivaren vidare väckas vid den domstol där den skadelidande har väckt talan mot den försäkrade.

Bestämmelserna i artiklarna 7, 8 och 9 gäller om den skadelidande väcker talan direkt mot försäkringsgivaren, om sådan direkt talan är tillåten.

Om den lag som är tillämplig på sådan direkt talan tillåter att talan mot försäkringstagaren eller den försäkrade får prövas i samma rättegång, är samma domstol behörig i förhållande till dessa personer.

Artikel 11

Med undantag av de fall som avses i artikel 10 tredje stycket, får en försäkringsgivare väcka talan endast vid domstolarna i den konventionsstat där svaranden har hemvist, vare sig denne är försäkringstagare, försäkrad eller förmånstagare.

Bestämmelserna i detta avsnitt inskränker inte rätten att väcka genkäromål vid den domstol där huvudkäromålet, enligt bestämmelserna i detta avsnitt, är anhängigt.

Artikel 12

Avvikelser från bestämmelserna i detta avsnitt i ett avtal om domstols behörighet gäller endast om avtalet

1. har ingåtts efter tvistens uppkomst, eller

2. ger försäkringstagaren, den försäkrade eller en förmånstagare rätt att väcka talan vid andra domstolar än dem som anges i detta avsnitt, eller

3. har ingåtts mellan en försäkringstagare och en försäkringsgivare, vilka har hemvist i samma konventionsstat, och avtalet innebär att domstolarna i den staten skall vara behöriga även om skaden skulle inträffa utomland, såvida inte ett sådant avtal strider mot lagen i den staten.

Avsnitt 4 Behörighet vid konsumenttvister

Artikel 13

Vid köp av varor där betalningen skall erläggas i särskilda poster eller lån som skall återbetalas i särskilda poster och är avsett att finansiera köp av varor gäller i fråga om behörighet bestämmelserna i detta avsnitt, om inte annat följer av bestämmelserna i artiklarna 4 och 5.5.

Artikel 14

Talan mot en säljare och en långivare som har hemvist i en konventionsstat får väckas antingen vid domstolarna i den staten eller vid domstolarna i den konventionsstat där köparen eller låntagaren har hemvist.

En säljares talan mot en köpare och en långivares mot en låntagare får endast väckas vid domstolarna i den stat där svaranden har hemvist.

Dessa bestämmelser inskränker inte rätten att väcka genkäromål vid den domstol där huvudkäromålet, enligt bestämmelserna i detta avsnitt, är anhängigt.

Artikel 15

Avvikelser från bestämmelserna i detta avsnitt i ett avtal om domstols behörighet gäller endast om avtalet

1. har ingåtts efter tvistens uppkomst, eller

2. ger köparen eller låntagaren rätt att väcka talan vid andra domstolar än den som anges i detta avsnitt, eller

3. har ingåtts mellan en köpare och en säljare eller mellan en låntagare och en långivare som har hemvist eller sin vanliga vistelseort i samma konventionsstat, och avtalet ger domstolarna i den staten behörighet, såvida inte ett sådant avtal strider mot lagen i den staten.

Avsnitt 5 Exklusiv behörighet

Artikel 16

Följande domstolar skall, oberoende av parternas hemvist, ha exklusiv behörighet

1. om talan avser sakrätt i fast egendom eller nyttjanderätt till fast egendom, domstolarna i den konventionsstat där egendomen är belägen,

2. om talan avser giltighet, ogiltighet eller upplösning av bolag eller andra juridiska personer eller beslut av deras organ, domstolarna i den konventionsstat där den juridiska personen har sitt säte,

3. om talan avser giltigheten av inskrivningar i offentliga register, domstolarna i den konventionsstat där registret förs,

4. om talan avser registrering eller giltighet av patent, varumärken, mönster och liknande rättigheter för vilka krävs deposition eller registrering, domstolarna i den konventionsstat där deposition eller registrering har begärts eller har ägt rum eller på grund av bestämmelserna i en internationell konvention anses ha ägt rum,

5. om talan avser verkställighet av domar, domstolarna i den konventionsstat där domen har verkställts eller skall verkställas.

Avsnitt 6 Avtal om domstols behörighet

Artikel 17

Om parterna genom ett skriftligt avtal eller genom ett muntligt och skriftligen bekräftat avtal har utsett en domstol eller domstolarna i en konventionsstat att vara behöriga att avgöra en redan uppkommen tvist eller framtida tvister i anledning av ett bestämt rättsförhållande, och minst en av parterna har hemvist i en konventionsstat, skall endast den domstolen eller domstolarna i den staten vara behöriga.

Avtal om domstols behörighet skall inte ha någon verkan om de strider mot bestämmelserna i artiklarna 12 och 15, eller om de domstolar vars behörighet de utesluter har exklusiv behörighet enligt artikel 16.

Om ett avtal om domstols behörighet har träffats till förmån för endast en av parterna, behåller den parten sin rätt att väcka talan vid varje annan domstol som är behörig enligt denna konvention.

Artikel 18

Utöver den behörighet som en domstol i en konventionsstat har enligt andra bestämmelser i denna konvention, är domstolen behörig om svaranden går i svaromål inför denna. Detta gäller dock inte om svaranden gick i svaromål endast för att bestrida domstolens behörighet eller om en annan domstol har exklusiv behörighet enligt artikel 16.

Avsnitt 7 Prövning av behörighetsfrågan och av frågan om målet kan tas upp

Artikel 19

Om talan som väcks vid en domstol i en konventionsstat gäller en tviste som huvudsakligen rör en fråga som en domstol i en annan konventionsstat är exklusivt behörig att pröva enligt artikel 16, skall domstolen självmant förklara sig obehörig.

Artikel 20

Om talan väcks vid en domstol i en konventionsstat mot en svarande som har hemvist i en annan konventionsstat, och svaranden inte går i svaromål, skall domstolen självmant förklara sig obehörig, såvida den inte är behörig enligt bestämmelserna i denna konvention.

Domstolen skall låta handläggningen av målet vila till dess att det har klarlagts att svaranden har haft möjlighet att få del av stämningsansökan i så god tid att han kunnat förbereda sitt svaromål eller att alla nödvändiga åtgärder för detta syfte har vidtagits.

I stället för bestämmelserna i föregående stycke gäller bestämmelserna i artikel 15 i Haagkonventionen den 15 november 1965 om delgivning i utlandet av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur, om stämningsansökan eller underrättelse därom skall översändas till utlandet i enlighet med nämnda konvention.

Avsnitt 8 Litispendens och mål som har samband med varandra

Artikel 21

Om talan väcks vid domstolar i olika konventionsstater rörande samma sak och målen gäller samma parter, skall varje domstol utom den vid vilken talan först väckts självmant avvisa talan till förmån för den domstolen.

Den domstol som skall avvisa talan får låta handläggningen av målet vila, om den andra domstolens behörighet bestrids.

Artikel 22

Om käromål som har samband med varandra är väckta vid domstolar i olika konventionsstater och målen prövas i första instans, får varje domstol utom den vid vilken talan först väckts låta handläggningen av målet vila.

Annan domstol än den vid vilken talan först väckts får också avvisa talan på begäran av en av parterna, om dess lag tillåter förening av mål som har samband med varandra och den domstol vid vilken talan först väckts är behörig att pröva båda käromålen.

Vid tillämpningen av denna artikel skall käromål anses ha samband med varandra om de är så förenade att en gemensam handläggning och dom är påkallad för att undvika att oförenliga domar meddelas som en följd av att käromålen prövas i olika rättegångar.

Artikel 23

Om flera domstolar är exklusivt behöriga, skall varje domstol utom den vid vilken talan först väckts förklara sig obehörig till förmån för den domstolen.

Avsnitt 9 Interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder

Artikel 24

Interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, som kan vidtas enligt lagen i en konventionsstat, får begäras hos domstolarna i den staten, även om domstol i en annan konventionsstat är behörig att pröva målet i sak enligt denna konvention.

AVDELNING III ERKÄNNANDE OCH VERKSTÄLLIGHET

Artikel 25

I denna konvention förstås med dom varje avgörande som har meddelats av domstol i en konventionsstat oavsett dess rubricering, såsom dom, beslut eller förordnande om verkställighet, liksom domstolstjänstemans beslut i fråga om rättegångskostnader.

Avsnitt 1 Erkännande

Artikel 26

En dom som har meddelats i en konventionsstat skall erkännas i de andra konventionsstaterna utan att något särskilt förfarande behöver anlitas.

Om frågan om en dom skall erkännas eller inte är föremål för tvist, kan en part, som gör gällande att domen skall erkännas, genom att anlita det förfarande som föreskrivs i avsnitt 2 och 3 i denna avdelning, få fastställt att domen skall erkännas.

Om utgången av ett mål som handläggs vid en domstol i en konventionsstat är beroende av om en dom skall erkännas, är den domstolen behörig att pröva frågan om erkännande.

Artikel 27

En dom skall inte erkännas

1. om ett erkännande skulle strida mot grunderna för rättsordningen (ordre public) i den stat där domen görs gällande,

2. om en stämningsansökan inte har delgivits en utebliven svarande på rätt sätt och i så god tid att han har kunnat förbereda sitt svaromål,

3. om domen är oförenlig med en dom som har meddelats i en tvist mellan samma parter i den stat där domen görs gällande,

4. om domstolen i ursprungsstaten i sin dom har tagit ställning till en fråga om en fysisk persons rättsliga status, rättskapacitet eller rättshandlingsförmåga, makars förmögenhetsförhållanden, arv eller testamente i strid med en internationellt privaträttslig bestämmelse i den stat där domen görs gällande, såvida inte resultatet skulle ha blivit detsamma om domstolen hade tillämpat sistnämnda stats internationellt privaträttsliga bestämmelser.

Artikel 28

En dom skall vidare inte erkännas om den strider mot bestämmelserna i avsnitt 3, 4 och 5 i avdelning II, och inte heller i de fall som avses i artikel 59.

Vid den behörighetsprövning som åsyftas i föregående stycke är den domstol eller myndighet som prövar frågan om erkännande bunden av de faktiska omständigheter som domstolen i ursprungsstaten har grundat sin behörighet på.

Domstolens behörighet i ursprungsstaten får inte omprövas på andra grunder än som avses i första stycket; behörighetsreglerna omfattas inte av de i artikel 27.1 åsyftade grunderna för rättsordningen.

Artikel 29

En utländsk dom får aldrig omprövas i sak.

Artikel 30

Om det vid domstol i en konventionsstat görs gällande att en dom som har meddelats i en annan konventionsstat skall erkännas, får domstolen låta handläggningen av målet vila om ändring i domen har sökts genom anlitande av ordinära rättsmedel.

Avsnitt 2 Verkställighet

Artikel 31

En dom som har meddelats i en konventionsstat och som där verkställbar i den staten skall verkställas i en annan konventionsstat sedan domen, på ansökan av part, har förklarats vara verkställbar där.

Artikel 32

Ansökan skall göras

- i Belgien, vid tribunal de première instance eller rechtbank van eerste aanleg,

- i Förbundsrepubliken Tyskland, hos ordföranden i en avdelning av Landgericht,

- i Frankrike, hos ordföranden i tribunal de grande instance,

- i Italien, vid corte d'appello,

- i Luxemburg, hos ordföranden i tribunal d'arrondissement,

- i Nederländerna, hos ordföranden i arrondissementsrechtbank.

Den lokala behörigheten skall bestämmas efter motpartens hemvist. Om denne inte har hemvist i den stat där verkställighet begärs, skall behörigheten bestämmas efter den plats där verkställighet skall ske.

Artikel 33

Förfarandet vid ansökan om verkställighet regleras av lagen i den stat där verkställighet begärs.

Sökanden skall uppge en delgivningsadress inom den domstols domkrets där ansökningen görs.

Om lagen i den staten inte föreskriver att en sådan adress skall anges, skall sökanden i stället utse ett ombud i saken.

De handlingar som anges i artiklarna 46 och 47 skall bifogas ansökan.

Artikel 34

Den domstol som prövar ansökningen skall avgöra frågan snarast; i detta skede av förfarandet skall motparten inte ges tillfälle att yttra sig över ansökan.

Ansökningen får avslås endast på någon av de i artiklarna 27 och 28 angivna grunderna.

Den utländska domen får aldrig omprövas i sak.

Artikel 35

En behörig domstolstjänsteman skall snarast, på det sätt som föreskrivs i verkställighetsstaten, underrätta sökanden om det avgörande som har meddelats med anledning av ansökningen.

Artikel 36

Om verkställighet medges, kan motparten söka ändring av avgörandet inom en månad från det att han delgavs detta.

Om ändringssökanden har hemvist i annan konventionsstat än den där avgörandet att medge verkställighet meddelades, skall fristen för att söka ändring vara två månader och löpa från den dag då beslutet delgavs honom, antingen personligen eller i hans bostad. Fristen får inte förlängas på grund av långt avstånd.

Artikel 37

Ansökan om ändring skall göras enligt de bestämmelser som gäller för kontradiktorisk tvistemålsprocess

- i Belgien, vid tribunal de première instance eller rechtbank van eerste aanleg,

- i Förbundsrepubliken Tyskland, vid Oberlandesgericht,

- i Frankrike, vid Cour d'appel,

- i Italien, vid corte d'appello,

- i Luxemburg, vid Cour supérieure de justice i dess sammansättning som överinstans i civilmål,

- i Nederländerna, vid arrondissementsrechtbank.

Mot det avgörande som meddelas med anledning av att ändring har sökts får talan endast föras genom kassationsbesvär och, i Förbundsrepubliken Tyskland, genom Rechtsbeschwerde.

Artikel 38

Den domstol som handlägger verkställighetsfrågan efter det att ändring har sökts enligt artikel 37 första stycket, får på begäran av klaganden låta handläggningen av målet vila, om talan mot domen har förts genom anlitande av ordinära rättsmedel i ursprungsstaten eller om fristen för sådan talan ännu inte har löpt ut; i sistnämnda fall får domstolen bestämma en tid inom vilken en sådan talan skall föras.

Domstolen kan också göra verkställigheten beroende av att det ställs sådan säkerhet som domstolen bestämmer.

Artikel 39

Så länge den i artikel 36 angivna fristen för att söka ändring inte har löpt ut och intill dess att beslut har meddelats med anledning av att ändring sökts, får inga andra åtgärder för verkställighet än säkerhetsåtgärder vidtas mot gäldenärens egendom.

Ett avgörande som medger verkställighet medför att sådana säkerhetsåtgärder får vidtas.

Artikel 40

Om en ansökan om verkställighet avslås, kan sökanden ansöka om ändring av avgörandet

- i Belgien, vid cour d'appel eller hof van beroep,

- i Förbundsrepubliken Tyskland, vid Oberlandesgericht,

- i Frankrike, vid cour d'appel,

- i Italien, vid corte d'appello,

- i Luxemburg, vid Cour supérieure de justice i dess sammansättning som överinstans i civilmål,

- i Nederländerna, vid gerechtshof.

Den domstol som handlägger frågan om verkställighet efter det att ändring har sökts skall höra motparten. Om denne underlåter att förklara sig skall bestämmelserna i artikel 20 andra och tredje styckena tillämpas även om han inte har hemvist i en konventionsstat.

Artikel 41

Mot det avgörande som meddelas med anledning av att sådan ändring som avses i artikel 40 har sökts får talan endast föras genom kassationsbesvär och, i Förbundsrepubliken Tyskland, genom Rechtsbeschwerde.

Artikel 42

Om en utländsk dom omfattar flera yrkanden och verkställighet inte kan medges för domen i dess helhet, skall domstolen medge verkställighet beträffande ett eller flera av dem.

Sökanden kan begära att domen verkställs delvis.

Artikel 43

En utländsk dom varigenom någon förpliktas att betala vite är verkställbar i verkställighetsstaten endast om vitets belopp slutligt har fastställts av domstol i ursprungsstaten.

Artikel 44

En sökande som har beviljats rättshjälp i den stat där avgörandet har meddelats skall utan ny prövning vara berättigad till sådan hjälp vid det förfarande som avses i artiklarna 32 till 35.

Artikel 45

Ingen säkerhet, borgen eller deposition, oavsett dess benämning, får krävas av den som i en konventionsstat, begär verkställighet av en dom som har meddelats i en annan konventionsstat, på den grunden att han är utländsk medborgare eller inte har sin hemvist eller vistelseort i verkställighetsstaten.

Avsnitt 3 Gemensamma bestämmelser

Artikel 46

Den part som gör gällande att en dom skall erkännas eller ansöker om verkställighet av en dom skall ge in

1. en kopia av domen som uppfyller de villkor som är nödvändiga för att dess äkthet skall kunna fastställas,

2. när det rör sig om en tredskodom eller annan dom som har meddelats mot en utebliven svarande, originalet eller en bestyrkt kopia av den handling som visar att stämningsansökan har delgivits den uteblivna parten.

Artikel 47

Den part som ansöker om verkställighet skall också ge in

1. handlingar som visar att domen är verkställbar enligt lagen i ursprungsstaten och att den har delgivits,

2. i förekommande fall, handlingar som visar att sökanden åtnjöt rättshjälp i ursprungsstaten.

Artikel 48

Om de i artikel 46.2 och artikel 47.2 angivna handlingarna inte har ingivits, kan domstolen bestämma en tid inom vilken de skall inges, godta likvärdiga handlingar eller, om tillgängliga uppgifter kan anses tillräckliga, befria sökanden från skyldigheten att ge in dem.

Om domstolen begär det, skall en översättning av handlingarna ges in; översättningen skall vara bestyrkt av en person som är behörig därtill i någon av konventionsstaterna.

Artikel 49

Ingen legalisering eller annat liknande förfarande får krävas i fråga om de handlingar som anges i artiklarna 46 och 47 och i artikel 48, andra stycket eller i fråga om fullmakt för ombud i saken.

AVDELNING IV OFFICIELLA HANDLINGAR (ACTES AUTHENTIQUES) OCH INFÖR DOMSTOL INGÅNGNA FÖRLIKNINGAR

Artikel 50

En handling som har upprättats eller registrerats som en officiell handling (acte authentique) och som är verkställbar i en konventionsstat skall på ansökan förklaras vara verkställbar i en annan konventionsstat i enlighet med det i artikel 31 och följande artiklar föreskrivna förfarandet. Framställningen får avslås endast om verkställighet av den officiella handlingen strider mot grunderna för rättsordningen (ordre public) i verkställighetsstaten.

Den ingivna handlingen måste uppfylla de villkor som är nödvändiga för att den skall kunna godtas som en officiell handling i ursprungsstaten.

Bestämmelserna i avdelning III avsnitt 3 gäller i tillämpliga delar.

Artikel 51

En förlikning som har ingåtts inför domstol i ett pågående mål och som är verkställbar i den stat där förlikningen ingicks är verkställbar i verkställighetsstaten under samma förutsättningar som officiella handlingar (actes authentiques).

AVDELNING V ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 52

Vid avgörandet av frågan om en part har hemvist i den konventionsstat där talan är väckt skall domstolen tillämpa sig egen lag.

Om en part inte har hemvist i den stat där målet är anhängigt skall domstolen, vid avgörandet av frågan om parten har hemvist i en annan konventionsstat, tillämpa den statens lag.

Vid avgörandet av frågan om en parts hemvist skall dock partens nationella lag tillämpas om partens hemvist enligt den lagen beror av en annan persons hemvist eller en myndighets säte.

Artikel 53

Vid tillämpningen av denna konvention skall ett bolags eller annan juridisk persons säte anses vara dess hemvist. För att bestämma var detta säte är beläget skall domstolen dock tillämpa sin egen internationella privaträtt.

AVDELNING VI ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

Artikel 54

Bestämmelserna i denna konvention skall tillämpas endast på rättsliga förfaranden som har inletts och på officiella handlingar (actes authentiques) som har upprättats eller registrerats efter konventionens ikraftträdande.

Domar som har meddelats efter denna konventions ikraftträdande i mål och ärenden som har anhängiggjorts före den dagen skall dock erkännas och verkställas enligt bestämmelserna i avdelning III, om domstolen har grundat sin behörighet på bestämmelser som överensstämmer antingen med de bestämmelser som anges i avdelning II i denna konvention eller med bestämmelser i en konvention som gällde mellan ursprungsstaten och den stat som ansökan riktar sig till vid tiden för målets eller ärendets anhängiggörande.

AVDELNING VII FÖRHÅLLANDET TILL ANDRA KONVENTIONER

Artikel 55

Med de begränsningar som följer av artikel 54 andra stycket och artikel 56 skall denna konvention, för de stater som har tillträtt den, ersätta följande konventioner som ingåtts mellan två eller flera av dem

- konventionen mellan Belgien och Frankrike om domstols behörighet samt erkännande och verkställighet av domar, skiljedomar och officiella handlingar, undertecknad i Paris den 8 juli 1899,

- konventionen mellan Belgien och Nederländerna om domstols behörighet, om konkurs, samt om erkännande och verkställighet av domar, skiljedomar och officiella handlingar, undertecknad i Bryssel den 28 mars 1925,

- konventionen mellan Frankrike och Italien om verkställighet av domar på privaträttens område, undertecknad i Rom den 3 juni 1930,

- konventionen mellan Tyskland och Italien om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, undertecknad i Rom den 9 mars 1936,

- konventionen mellan Förbundsrepubliken Tyskland och Konungariket Belgien om ömsesidigt erkännande och verkställighet på privaträttens område av domar, skiljedomar och officiella handlingar, undertecknad i Bonn den 30 juni 1958,

- konventionen mellan Konungariket Nederländerna och Italienska republiken om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, undertecknad i Rom den 17 april 1959,

- konventionen mellan Konungariket Belgien och Italienska republiken om erkännande och verkställighet av domar och andra exekutionstitlar på privaträttens område, undertecknad i Rom den 6 april 1962,

- konventionen mellan Konungariket Nederländerna och Förbundsrepubliken Tyskland om ömsesidigt erkännande och verkställighet av domar och andra exekutionstitlar på privaträttens område, undertecknad i Haag den 30 augusti 1962,

samt, om det är i kraft,

- fördraget mellan Belgien, Nederländerna och Luxemburg om domstols behörighet, om konkurs, om giltighet och verkställighet av domar, skiljedomar och officiella handlingar, undertecknat i Bryssel den 24 november 1961.

Artikel 56

Det fördrag och de konventioner som anges i artikel 55 skall fortsätta att gälla på områden där denna konvention inte är tillämplig.

De skall fortsätta att gälla beträffande domar som har meddelats och handlingar som har upprättats eller registrerats som officiella handlingar (actes authentiques) före denna konventions ikraftträdande.

Artikel 57

Denna konvention skall inte inverka på konventioner som konventionsstaterna har tillträtt eller kommer att tillträda och som på särskilda områden reglerar domstolars behörighet eller erkännande och verkställighet av domar.

Artikel 58

Bestämmelserna i denna konvention skall inte påverka de rättigheter som schweiziska medborgare har genom den konvention som ingicks den 15 juni 1869 mellan Frankrike och Schweiz om domstols behörighet och verkställighet av civildomar.

Artikel 59

Denna konvention skall inte utgöra hinder för en konventionsstat att i förhållande till en tredje stat, i en konvention om erkännande och verkställighet av domar, förplikta sig att inte erkänna domar som har meddelats i andra konventionsstater mot svarande som har hemvist eller sin vanliga vistelseort i denna tredje stat när domen, i fall som avses i artikel 4, kunnat meddelas endast med stöd av en behörighetsregel som anges i artikel 3, andra stycket.

AVDELNING VIII SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 60

Denna konvention är tillämplig inom konventionsstaternas europeiska territorium och de franska utomeuropeiska departementen och territorierna.

Konungariket Nederländerna kan, vid undertecknandet eller ratificeringen av denna konvention eller vid varje senare tidpunkt, genom underrättelse till generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd förklara att denna konvention skall tillämpas i Surinam och i Nederländska Antillerna. Om en sådan förklaring inte avges skall förfaranden som äger rum inom Nederländernas europeiska territorium till följd av kassationsbesvär mot domar som meddelats av domstolar i Nederländska Antillerna betraktas som förfaranden vid dessa domstolar.

Artikel 61

Denna konvention skall ratificeras av signatärstaterna. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd.

Artikel 62

Denna konvention träder i kraft den första dagen i den tredje månaden efter det att ratifikationsinstrumentet har deponerats av den signatärstat som sist fullgör denna formalitet.

Artikel 63

Konventionsstaterna konstaterar att varje stat som blir medlem av Europeiska ekonomiska gemenskapen skall vara skyldig att godta denna konvention som underlag för de förhandlingar som är nödvändiga för att säkerställa genomförandet av artikel 220 sista stycket i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, i förhållandet mellan konventionsstaterna och den staten.

Nödvändig anpassning kan bli föremål för en särskild konvention mellan konventionsstaterna, å ena sidan, och den staten, å andra sidan.

Artikel 64

Generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd skall underrätta signatärstaterna om

a) deponeringen av varje ratifikationsinstrument,

b) dagen för konventionens ikraftträdande,

c) förklaringar som mottas enligt artikel 60 andra stycket,

d) förklaringar som mottas enligt artikel IV i protokollet,

e) underrättelser som lämnas enligt artikel VI i protokollet.

Artikel 65

Det protokoll som enligt gemensam överenskommelse mellan konventionsstaterna biläggs konventionen utgör en integrerad del av denna.

Artikel 66

Denna konvention ingås på obegränsad tid.

Artikel 67

Varje konventionsstat får begära att konventionen revideras. Om så sker, skall ordföranden för Europeiska gemenskapernas råd sammankalla en revisionskonferens.

Artikel 68

Denna konvention, som har upprättats i ett enda exemplar på franska, italienska, nederländska och tyska språken, vilka fyra texter äger lika giltighet, skall deponeras i arkiven hos generalsekretariatet vid Europeiska gemenskapernas råd. Generalsekreteraren skall till regeringen i varje signatärstat översända en bestyrkt kopia.

Till bevis på detta har undertecknade befullmäktigade ombud underskrivit denna konvention.

Som skedde i Bryssel den tjugosjunde september nittonhundrasextioåtta.

(1) När konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, åtföljd av sitt protokoll och sin gemensamma förklaring, undertecknade i Bryssel den 27 september 1968, har ratificerats av alla medlemsstater, skall de i enlighet med artikel 62 i konventionen träda i kraft den 1 februari 1973.

PROTOKOLL

De höga fördragsslutande parterna har kommit överens om följande bestämmelser, vilka skall billäggas konventionen:

Artikel I

Om talan väcks mot en person som har hemvist i Luxemburg vid en domstol i en annan konventionsstat med stöd av artikel 5.1, får denne göra invändning om domstolens behörighet. Om svaranden inte går i svaromål skall domstolen självmant förklara sig obehörig.

Ett avtal om domstols behörighet som avses i artikel 17 gäller mot en person som har hemvist i Luxemburg endast om denne uttryckligen och särskilt har godkänt avtalet.

Artikel II

Med förbehåll för mer fördelaktiga nationella föreskrifter, får den som har hemvist i en konventionsstat och är åtalad för ett icke uppsåtligt brott vid en brottmålsdomstol i en annan konventionsstat i vilken han inte är medborgare, försvaras av en därtill behörig person, även om han inte inställer sig personligen.

Den domstol som handlägger målet får dock föreskriva personlig inställelse; om en sådan föreskrift inte har efterkommits behöver en dom som har meddelats rörande ett civilrättsligt anspråk mot någon som inte har haft tillfälle att svara i målet varken erkännas eller verkställas i andra konventionsstater.

Artikel III

Ingen avgift eller skatt som är beräknad efter tvisteföremålets värde får tas ut i verkställighetsstaten vid det förfarande som syftar till förordnande om verkställighet.

Artikel IV

Domstolshandlingar och andra handlingar som har upprättats i en konventionsstat och som skall delges någon i en annan konventionsstat skall översändas i enlighet med de konventioner och avtal som gäller mellan konventionsstaterna.

Såvida inte den stat där delgivning skall äga rum genom en förklaring till generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd motsätter sig detta, kan sådana handlingar också sändas från tjänsteman i den stat där handlingen har upprättats direkt till tjänsteman i den stat där mottagaren befinner sig. I sådant fall skall tjänstemannen i ursprungsstaten sända en kopia av handlingen till den tjänsteman i mottagarstaten som är behörig att överlämna den till mottagaren. Handlingen skall överlämnas på det sätt som föreskrivs i mottagarstatens lag. Överlämnandet skall bekräftas genom ett intyg som sänds direkt till tjänstemannen i ursprungsstaten.

Artikel V

Den grund för behörighet som anges i artikel 6.2 och i artikel 10 rörande återgångskrav eller annat liknande får inte åberopas i Förbundsrepubliken Tyskland. I denna stat får talan mot den som har hemvist i en annan konventionsstat väckas vid domstolarna enligt artiklarna 68, 72, 73 och 74 i civilprocesslagen (Zivilprozeßordnung) angående litisdenuntiation.

Domar som har meddelats i andra konventionsstater med stöd av artikel 6.2 eller artikel 10 skall erkännas och verkställas i Förbundsrepubliken Tyskland i enlighet med avdelning III. De rättsverkningar som domar meddelade i denna stat kan ha för tredje man genom tillämpningen av artiklarna 68, 72, 73 och 74 i civilprocesslagen (Zivilprozeßordnung) skall också erkännas i de andra konventionsstaterna.

Artikel VI

Konventionsstaterna skall till generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd överlämna sådana lagtexter som innebär ändringar antingen i de bestämmelser vartill hänvisas i denna konvention eller i förteckningarna över domstolar som anges i avdelning III, avsnitt 2 i konventionen.

Till bevis på detta har undertecknade befullmäktigade ombud underskrivit detta protokoll.

Som skedde i Bryssel den tjugosjunde september nittonhundrasextioåtta.

Gemensam förklaring

Konungariket Belgiens, Förbundsrepubliken Tysklands, Franska republikens, Italienska republikens, Storhertigdömet Luxemburgs och Konungariket Nederländernas regeringar,

som, vid undertecknandet av konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område,

önskar säkerställa en så effektiv tillämpning som möjligt av dess bestämmelser,

är angelägna om att undvika att skillnader i tolkningen av konventionen skadar dess enhetliga karaktär,

är medvetna om att positiva och negativa behörighetskonflikter eventuellt kan uppstå vid tillämpningen av konventionen,

förklarar sig beredda

1. att utreda dessa frågor och att särskilt undersöka möjligheten att ge Europeiska gemenskapernas domstol vissa behörigheter samt att vid behov träffa ett avtal om detta,

2. att ha regelbundet återkommande kontakter mellan sina företrädare.

Till bevis på detta har undertecknade befullmäktigade ombud underskrivit denna gemensamma förklaring.

Som skedde i Bryssel den tjugosjunde september nittonhundrasextioåtta.

KONVENTION om Konungariket Spaniens och Portugisiska republikens tillträde till konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, samt till protokollet om domstolens tolkning av denna konvention, med den anpassning som har gjorts i dessa genom konventionen om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungarikets Storbritannien och Nordirland tillträde och genom konventionen om Hellenska republikens tillträde

INGRESS

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA EKONOMISKA GEMENSKAPEN,

SOM BEAKTAR att Konungariket Spanien och Portugisiska republiken genom att bli medlemmar av gemenskapen har förbundit sig att ansluta sig till konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, samt till protokollet om domstolens tolkning av denna konvention, med den anpassning som har gjorts i dessa genom konventionen om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungarikets Storbritannien och Nordirland anslutning och genom konventionen om Hellenska republikens anslutning, och att därför inleda förhandlingar med medlemsstaterna i gemenskapen för att göra nödvändig anpassning i dem,

SOM ÄR MEDVETNA OM att medlemsstaterna i gemenskapen och medlemsstaterna i Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) den 16 september 1988 i Lugano ingick konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, vilken utvidgar Brysselkonventionens principer till att gälla de stater som tillträder denna konvention,

HAR BESLUTAT att ingå denna konvention och har för detta ändamål som befullmäktigade ombud utsett:

HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG:

Jacques de LENTDECKER,

kabinettschef vid jsutitieministeriet,

HENNES MAJESTÄT DANMARKS DROTTNING:

Jette Birgitte SELSØ,

chargé d'affaires a.i. vid Danmarks ambassad i Madrid,

FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT:

Dr Georg TREFFTZ,

befullmäktigat sändebud vid Förbundsrepubliken Tysklands ambassad i Madrid,

Dr Klaus KINKEL,

statssekreterare vid förbundsjustitieministeriet,

HELLENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT:

Gianis SKOULARIKIS,

justitieminister,

HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV SPANIEN:

Enrique MUGICA HERZOG,

justitieminister,

FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT:

Pierre ARPAILLANGE,

storsigillbevarare, justitieminister,

IRLANDS PRESIDENT:

Patrick WALSHE,

Irlands särskilda och befullmäktigade ambassadör i Spanien,

ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT:

Giuliano VASSALLI,

justitieminister,

HANS KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGEN AV LUXEMBURG:

Ronald MAYER,

Luxemburgs särskilda och befullmäktigade ambassadör i Spanien,

HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA:

Frits KORTHALS ALTES,

justitieminister,

J. SPOORMAKER,

förste ambassadsekreterare,

PORTUGISISKA REPUBLIKENS PRESIDENT:

Fernando NOGUEIRA,

presidentens minister och justitieminister,

HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND:

John PATTEN,

statssekreterare vid inrikesministeriet,

SOM, församlade i rådet, sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form,

HAR ENATS OM FÖLJANDE.

AVDELNING I Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Konungariket Spanien och Portugisiska republiken ansluter sig till konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, undertecknad i Bryssel den 27 september 1968, nedan kallad "1968 års konvention", och till protokollet om domstolens tolkning av denna konvention, undertecknat i Luxemburg den 3 juni 1971, nedan kallat "1971 års protokoll", med den anpassning som gjorts i dessa

- genom den i Luxemburg den 9 oktober 1978 undertecknade konventionen, nedan kallad "1978 års konvention", om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungarikets Storbritannien och Nordirland tillträde till konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, samt till protokollet om domstolens tolkning av denna,

- genom den i Luxemburg den 25 oktober 1982 undertecknade konventionen, nedan kallad "1982 års konvention", om Hellenska republikens tillträde till konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, samt till protokollet om domstolens tolkning av denna, med den anpassning som gjorts i dessa genom konventionen om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungarikets Storbritannien och Nordirland anslutning.

Artikel 2

Den anpassning i sak som görs genom den här konventionen i 1968 års konvention och 1971 års protokoll, så som de anpassats genom 1978 års konvention och 1982 års konvention, återges i avdelningarna II till V. Den formella anpassningen av 1968 års konvention, i dess lydelse enligt 1978 års konvention och 1982 års konvention, återges, separat för varje berörd autentisk version, i bilaga I, som utgör en integrerad del av den här konventionen.

AVDELNING II Anpassning av 1968 års konvention

Artikel 3

I artikel 3 andra stycket i 1968 års konvention, ändrad genom artikel 4 i 1978 års konvention och artikel 3 i 1982 års konvention, skall följande strecksats införas mellan nionde och tionde strecksatsen:

"- i Portugal: artiklarna 65(1)(c), 65(2) och 65A(c) i civilprocesslagen (Código de Processo Civil) och artikel 11 i lagen om rättegången i arbetstvister (Código de Processo de Trabalho)".

Artikel 4

Artikel 5.1 i 1968 års konvention, ändrad genom artikel 5 i 1978 års konvention, skall ersättas med följande:

"1. om talan avser avtal, vid domstolen i den ort där den förpliktelse som talan avser har uppfyllts eller skall uppfyllas; om talan avser anställningsavtal är denna ort den där arbetstagaren vanligtvis utför sitt arbete eller, om arbetstagaren inte vanligtvis utför sitt arbete i ett och samma land, kan talan mot arbetsgivaren även väckas vid domstolen i den ort där det affärsställe vid vilket arbetstagaren anställts är eller var beläget,".

Artikel 5

Artikel 6 i 1968 års konvention skall kompletteras med följande:

"4. om talan avser avtal och denna talan får förenas med ett annat mål mot samma svarande om sakrätt till fast egendom, vid domstolen i den konventionsstat där fastigheten är belägen."

Artikel 6

Artikel 16.1 i 1968 års konvention skall ersättas med följande:

"1. a) om talan avser sakrätt i fast egendom eller nyttjanderätt till fast egendom, domstolarna i den konventionsstat där egendomen är belägen,

b) dock skall, om talan avser avtal om nyttjanderätt till fast egendom för tillfälligt privat bruk under en tid av högst sex på varandra följande månader, också domstolarna i den konventionsstat där svaranden har hemvist vara behöriga under förutsättning att ägaren och nyttjanderättshavaren är fysiska personer och har hemvist i samma konventionsstat,".

Artikel 7

I artikel 17 i 1968 års konvention, ändrad genom artikel 11 i 1978 års konvention,

- skall första stycket ersättas med följande:

"Om parterna har träffat avtal om att en domstol eller domstolarna i en konventionsstat skall vara behöriga att avgöra en redan uppkommen tvist eller framtida tvister i anledning av ett bestämt rättsförhållande, och minst en av parterna har hemvist i en konventionsstat, skall endast den domstolen eller domstolarna i den staten vara behöriga. Ett sådant avtal skall vara antingen

a) skriftligt eller muntligt och skriftligen bekräftat, eller

b) i en form som överensstämmer med praxis som parterna har utbildat mellan sig, eller

c) i internationell handel, i en form som överensstämmer med handelsbruk eller annan sedvänja som parterna kände till eller borde ha känt till och som är allmänt känd och regelmässigt iakttas av parter i avtal av föreliggande typ vid det ifrågavarande slaget av handel.

Om ett sådant avtal har ingåtts mellan parter av vilka ingen har hemvist i en konventionsstat, är domstolarna i andra konventionsstater inte behöriga att pröva tvisten så länge den eller de utvalde domstolarna inte har förklarat sig obehöriga."

- skall följande läggas till som sista stycke:

"I mål om anställningsavtal är ett avtal om domstols behörighet giltigt endast om det har ingåtts efter tvistens uppkomst eller om arbetstagaren åberopar det för att väcka talan vid andra domstolar än domstolen i den ort där svaranden har hemvist eller de domstolar som anges i artikel 5.1."

Artikel 8

Artikel 21 i 1968 års konvention skall ersättas med följande:

"Artikel 21

Om talan väcks vid domstolar i olika konventionsstater rörande samma sak och målen gäller samma parter, skall varje domstol utom den vid vilken talan först väckts självmant låta handläggningen av målet vila till dess att det har fastställts att den domstol vid vilken talan först väckts är behörig.

När det har fastställts att den domstol vid vilken talan först väckts är behörig, skall övriga domstolar självmant avvisa talan till förmån för den domstolen."

Artikel 9

I artikel 31 i 1968 års konvention skall första stycket ersättas med följande:

"En dom som har meddelats i en konventionsstat och som är verkställbar i den staten skall verkställas i en annan konventionsstat sedan domen, på ansökan av part, har förklarats vara verkställbar där."

Artikel 10

I artikel 32 första stycket i 1968 års konvention, ändrad genom artikel 16 i 1978 års konvention och artikel 4 i 1982 års konvention, skall följande strecksats införas mellan fjärde och femte strecksatsen:

"- i Spanien: vid Juzgado de Primera Instancia,"

och följande strecksats införas mellan nionde och tionde strecksatsen:

"- i Portugal: vid Tribunal Judicial de Círculo,".

Artikel 11

1. I artikel 37 första stycket i 1968 års konvention, ändrad genom artikel 17 i 1978 års konvention och artikel 5 i 1982 års konvention, skall följande strecksats införas mellan fjärde och femte strecksatsen:

"- i Spanien: vid Audiencia Provincial,"

och följande strecksats införas mellan nionde och tionde strecksatsen:

"- i Portugal: vid Tribunal de Relação,".

2. I artikel 37 andra stycket i 1968 års konvention, ändrad genom artikel 17 i 1978 års konvention och artikel 5 i 1982 års konvention, skall första strecksatsen ersättas med följande:

"- i Belgien, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien, Luxemburg och Nederländerna genom kassationsbesvär,"

och följande strecksats införas mellan fjärde och femte strecksatsen:

"- i Portugal genom överklagande av en rättsfråga,".

Artikel 12

I artikel 40 första stycket i 1968 års konvention, ändrad genom artikel 19 i 1978 års konvention och artikel 6 i 1982 års konvention, skall följande strecksats införas mellan fjärde och femte strecksatsen:

"- i Spanien: vid Audiencia Provincial,"

och följande strecksats införas mellan nionde och tionde strecksatsen:

"- i Portugal: vid Tribunal da Relção,".

Artikel 13

I artikel 41 i 1968 års konvention, ändrad genom artikel 20 i 1978 års konvention och artikel 7 i 1982 års konvention, skall första strecksatsen ersättas med följande:

"- i Belgien, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien, Luxemburg och Nederländerna, genom kassationsbesvär,"

och följande strecksats införas mellan fjärde och femte strecksatsen:

"- i Portugal, genom överklagande av en rättsfråga,".

Artikel 14

I artikel 50 i 1968 års konvention skall första stycket ersättas med följande:

"En handling som har upprättats eller registrerats som en officiell handling (acte authentique) och som är verkställbar i en konventionsstat skall på ansökan förklaras vara verkställbar i en annan konventionsstat i enlighet med det i artikel 31 och följande artiklar föreskrivna förfarandet. Framställningen får avslås endast om verkställighet av den officiella handlingen strider mot grunderna för rättsordningen (ordre public) i verkställighetsstaten."

Artikel 15

I artikel 52 i 1968 års konvention skall tredje stycket utgå.

Artikel 16

Artikel 54 i 1968 års konvention skall ersättas med följande:

"Artikel 54

Bestämmelserna i denna konvention skall tillämpas endast på rättsliga förfaranden som har inletts och på officiella handlingar (actes authentiques) som har upprättats eller registrerats efter konventionens ikraftträdande i ursprungsstaten och, i fråga om erkännande eller verkställighet av en dom eller en officiell handling, i den stat som ansökan riktar sig till.

Domar som har meddelats i ursprungsstaten, efter denna konventions ikraftträdande mellan ursprungsstaten och den stat som ansökan riktar sig till, i mål och ärenden som har anhängiggjorts före den dagen, skall dock erkännas och verkställas i den stat som ansökan riktar sig till enligt bestämmelserna i avdelning III, om domstolen har grundat sin behörighet på bestämmelser som överensstämmer antingen med de bestämmelser som anges i avdelning II i denna konvention eller med bestämmelser i en konvention som gällde mellan ursprungsstaten och den stat som ansökan riktar sig till vid tiden för målets eller ärendets anhängiggörande.

Om parterna i en avtalstvist skriftligen har kommit överens om - beträffande Irland före den 1 juni 1988 och beträffande Förenade kungariket före den 1 januari 1987 - att den på avtalet tillämpliga lagen skall vara irländsk lag eller lagen i en del av Förenade kungariket, skall domstolarna i Irland och i den delen av Förenade kungariket behålla sin behörighet att pröva tvisten."

Artikel 17

Avdelning VI i 1968 års konvention skall kompletteras med följande artikel:

"Artikel 54a

Under en tid av tre år räknat från den 1 november 1986 för Danmark och från den 1 juni 1988 för Irland skall i sjörättsmål behörigheten i dessa stater bestämmas inte endast enligt bestämmelserna i avdelning II utan även enligt de nedan i punkterna 1 till 6 angivna bestämmelserna. Dessa bestämmelser upphör dock att gälla för ifrågavarande stat när den internationella konventionen om kvarstad och liknande säkerhetsåtgärder (arrest) i havsgående fartyg, som undertecknades i Bryssel den 10 maj 1952, träder i kraft i förhållande till den staten.

1. Mot den som har hemvist i en konventionsstat kan i fråga om sjöfordringar talan väckas vid domstolarna i en av de ovan nämnda staterna om det fartyg som fordran hänför sig till, eller annat av honom ägt fartyg, har blivit föremål för kvarstad eller liknande säkerhetsåtgärd (arrest) vid ett rättsligt förfarande inom den senare statens territorium för att säkerställa kravet, eller kunde ha blivit föremål för sådan säkerhetsåtgärd om inte borgen eller annan säkerhet hade ställts och

a) käranden, har hemvist i denna stat, eller

b) fordringen har uppkommit i denna stat, eller

c) fordringen har uppkommit under den resa vid vilken säkerhetsåtgärden har, eller kunde ha, vidtagits, eller

d) fordringen grundar sig på en sammanstötning eller skada orsakad av ett fartyg på ett annat eller på gods eller personer ombord på något av fartygen, som beror antingen på verkställd eller underlåten manöver eller underlåtenhet att iaktta gällande föreskrifter, eller

e) fordringen avser bärgning, eller

f) panträtt på grund av inteckning eller annan på avtal grundad panträtt till säkerhet för fordringen gäller i det fartyg som är föremål för kvarstad eller liknande säkerhetsåtgärd (arrest).

2. Kvarstad eller liknande säkerhetsåtgärd (arrest) kan erhållas såväl i det fartyg som sjöfordringen hänför sig till som i annat fartyg ägt av den person som vid tiden för fordringens uppkomst var ägare till det förstnämnda fartyget. I fråga om sådana fordringar som anges i punkt 5 o, p eller q i denna artikel får dock endast det fartyg som sjöfordringen hänför sig till tas i anspråk.

3. Fartyg skall anses tillhöra samma ägare när alla andelar däri ägs av samma person eller personer.

4. Om, vid skeppslega (demise charter), befraktaren ensam är ansvarig för en sjöfordran som hänför sig till fartyget, kan kvarstad eller liknande säkerhetsåtgärd (arrest) erhållas för fordringen i detta fartyg eller i annat fartyg som ägs av befraktaren men inte i något annat fartyg som tillhör ägaren. Denna bestämmelse gäller även i andra fall då någon annan än ett fartygs ägare är ansvarig för en sjöfordran.

5. Uttrycket sjöfordran innebär en fordran som stöder sig på en eller flera av följande grunder

a) skada orsakad av ett fartyg genom sammanstötning eller på annat sätt,

b) dödsfall eller personskada som orsakats av ett fartyg eller som inträffat i samband med driften av ett fartyg,

c) bärgning,

d) avtal som rör fartygs användning eller förhyrning på grundval av certeparti eller annat,

e) avtal som rör transport av gods med ett fartyg på grundval av certeparti, konossement eller annat,

f) förlust av eller skada på gods inklusive resgods under transport med fartyg,

g) gemensamt haveri,

h) bodmeri,

i) bogsering,

j) lotsning,

k) leverans av varor eller material för fartygs drift eller underhåll, oberoende av leveransorten,

l) byggnad eller reparation av eller utrustning till ett fartyg eller kostnader för dockning,

m) befälhavares, befäls och besättnings löner,

n) befälhavares utlägg, inklusive utlägg som gjorts av avlastare, befraktare eller agenter för fartygets eller dess ägares räkning,

o) tvist om äganderätten till ett fartyg,

p) tvist mellan delägare till ett fartyg om äganderätten eller besittningen till fartyget eller driften av eller intäkterna från detta,

q) panträtt på grund av inteckning eller annan på avtal grundad panträtt i fartyg.

6. I Danmark skall, i fråga om sjöfordringar som behandlas i punkt 5 o och p i denna artikel, uttrycket arrest anses omfatta också forbud när detta, enligt paragraferna 646 till 653 i lov om rettens pleje, är det enda tillåtna förfarandet i fråga om sådan fordran."

Artikel 18

Artikel 55 i 1968 års konvention, ändrad genom artikel 24 i 1978 års konvention och artikel 8 i 1982 års konvention, skall kompletteras med följande tillägg, vilka skall införas i förteckningen över konventioner i kronologisk ordning:

"- konventionen mellan Spanien och Frankrike om erkännande och verkställighet av domar och skiljedomar på privaträttens område, undertecknad i Paris den 28 maj 1969,

- konventionen mellan Spanien och Italien om rättshjälp och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, undertecknad i Madrid den 22 maj 1973,

- konventionen mellan Spanien och Förbundsrepubliken Tyskland om erkännande och verkställighet av domar, förlikningar och verkställbara officiella handlingar på privaträttens område, undertecknad i Bonn den 14 november 1983."

Artikel 19

Artikel 57 i 1968 års konvention, ändrad genom artikel 25 i 1978 års konvention, skall ersättas med följande:

"Artikel 57

1. Denna konvention skall inte inverka på konventioner som konventionsstaterna har tillträtt eller kommer att tillträda och som på särskilda områden reglerar domstolars behörighet eller erkännande eller verkställighet av domar.

2. För att säkerställa en enhetlig tolkning skall punkt 1 tillämpas enligt följande:

a) Denna konvention skall inte utgöra hinder för en domstol i en konventionsstat som har tillträtt en konvention som reglerar ett särskilt område att förklara sig behörig i enlighet med den konventionen, även om svaranden har hemvist i en konventionsstat som inte har tillträtt ifrågavarande konvention. Den domstol som handlägger målet skall dock alltid tillämpa artikel 20 i denna konvention.

b) Domar som har meddelats av en domstol i en konventionsstat med tillämpning av behörighetsregler i en konvention som reglerar ett särskilt område skall erkännas och verkställas i de andra konventionsstaterna i enlighet med bestämmelserna i denna konvention.

Om det i en konvention som reglerar ett särskilt område och som har tillträtts såväl av ursprungsstaten som av den stat som ansökan riktas till, anges förutsättningar för erkännande eller verkställighet av domar, skall dessa förutsättningar gälla. Bestämmelserna i denna konvention om förfarandet vid erkännande och verkställighet kan dock alltid tillämpas.

3. Denna konvention skall inte påverka tillämpningen av de bestämmelser som, på särskilda områden, reglerar domstols behörighet eller erkännande eller verkställighet av domar som finns intagna i, eller kommer att tas in i rättsakter antagna av Europeiska gemenskapernas institutioner eller i nationell lagstiftning som harmoniserats för att genomföra sådana rättsakter."

Artikel 20

Artikel 58 i 1968 års konvention skall ersättas med följande:

"Artikel 58

Till dess konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, undertecknad i Lugano den 16 september 1988, börjar gälla för Frankrike och Schweiz skall denna konvention inte påverka de rättigheter som schweiziska medborgare har genom konventionen mellan Frankrike och Schweiz om domstols behörighet och verkställighet av civildomar, undertecknad i Paris den 15 juni 1869."

Artikel 21

Artikel 60 i 1968 års konvention, ändrad genom artikel 27 i 1978 års konvention, skall utgå.

Artikel 22

I artikel 64 i 1968 års konvention skall c utgå.

AVDELNING III Anpassning av det protokoll som bilagts 1968 års konvention

Artikel 23

Artikel Vb, som lagts till i protokollet som bilagts 1968 års konvention genom artikel 29 i 1978 års konvention och ändrats genom artikel 9 i 1982 års konvention, skall ersättas med följande:

"Artikel Vb

I tvist mellan befälhavare och någon i besättningen på ett havsgående fartyg som är registrerat i Danmark, Grekland, Irland eller Portugal om lön eller andra anställningsvillkor, skall domstol i annan konventionsstat undersöka om den diplomatiska eller konsulära tjänsteman som är ansvarig för fartyget har blivit underrättad om tvisten. Domstolen skall låta avgörandet av målet anstå så länge underrättelse inte har skett. Den skall självmant förklara sig obehörig om tjänstemannen, vederbörligen underrättad, har utövat sina befogenheter i saken enligt en konsulär konvention eller, i avsaknad av en sådan konvention, inom den utsatta tiden har gjort invändning om domstolens behörighet i tvisten."

AVDELNING IV Anpassning av 1971 års protokoll

Artikel 24

Artikel 1 i 1971 års protokoll, ändrad genom artikel 30 i 1978 års konvention, och artikel 10 i 1982 års konvention, skall kompletteras enligt följande:

"Europeiska gemenskapernas domstol är även behörig att tolka konventionen om Konungariket Spaniens och Portugisiska republikens tillträde till konventionen den 27 september 1968 samt till detta protokoll, så som de har anpassats genom 1978 och 1982 års konventioner."

Artikel 25

I artikel 2.1 i 1971 års protokoll, ändrad genom artikel 31 i 1978 års konvention och artikel 11 i 1982 års konvention, skall följande strecksats införas mellan fjärde och femte strecksatsen:

"- i Spanien: Tribunal Supremo,"

och följande strecksats införs mellan nionde och tionde strecksatsen:

"- i Portugal: Supremo Tribunal de justiça och Supremo Tribunal Administrativo,".

Artikel 26

Artikel 6 i 1971 års protokoll, ändrad genom artikel 32 i 1978 års konvention, skall utgå.

Artikel 27

I artikel 10 i 1971 års protokoll, ändrad genom artikel 33 i 1978 års konvention, skall d utgå.

AVDELNING V Anpassning av 1978 års konvention och 1982 års konvention

Artikel 28

1. Artikel 25.2 och artiklarna 35 och 36 i 1978 års konvention skall utgå.

2. Artikel 1.2 i 1982 års konvention skall utgå.

AVDELNING VI Övergångsbestämmelser

Artikel 29

1. 1968 års konvention och 1971 års protokoll, i deras lydelse enligt 1978 års konvention, 1982 års konvention och denna konvention, skall tillämpas endast på rättsliga förfaranden som har inletts och på officiella handlingar (actes authentiques) som har upprättats eller registrerats efter denna konventions ikraftträdande i ursprungsstaten och, i fråga om erkännande eller verkställighet av en dom eller en officiell handling, i den stat som ansökan riktar sig till.

2. Domar som har meddelats efter denna konventions ikraftträdande mellan ursprungsstaten och den stat som ansökan riktar sig till, i mål och ärenden som har anhängiggjorts före den dagen, skall dock erkännas och verkställas enligt bestämmelserna i avdelning III i 1968 års konvention, i dess lydelse enligt 1978 års konvention, 1982 års konvention och denna konvention, om behörigheten har grundats på bestämmelser som överensstämmer antingen med bestämmelserna i den ändrade avdelning II i 1968 års konvention, eller med bestämmelserna i en konvention som gällde mellan ursprungsstaten och den stat som ansökan riktar sig till vid tiden för målets eller ärendets anhängiggörande.

AVDELNING VII Slutbestämmelser

Artikel 30

1. Generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd skall till Konungariket Spaniens och Portugisiska republikens regeringar överlämna en bestyrkt kopia av 1968 års konvention, 1971 års protokoll, 1978 års konvention och 1982 års konvention på danska, engelska, franska, grekiska, iriska, italienska, nederländska och tyska språken.

2. De texter till 1968 års konvention, 1971 års protokoll, 1978 års konvention och 1982 års konvention som har upprättats på spanska och portugisiska språken återfinns i bilagorna II, III, IV och V till denna konvention. De texter som upprättats på spanska och portugisiska språken äger lika giltighet som de andra texterna till 1968 års konvention, 1971 års protokoll, 1978 års konvention och 1982 års konvention.

Artikel 31

Denna konvention skall ratificeras av signatärstaterna. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd.

Artikel 32

1. Denna konvention träder i kraft den första dagen i den tredje månaden efter det att två signatärstater, varav den ena är Konugnariket Spanien eller Portugisiska republiken, har deponerat sina ratifikationsinstrument.

2. I förhållande till varje annan signatärstat träder denna konvention i kraft den första dagen i den tredje månaden efter det att den staten har deponerat sitt ratifikationsinstrument.

Artikel 33

Generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd skall underrätta signatärstaterna om

a) deponeringen av varje ratifikationsinstrument,

b) dagen för konventionens ikraftträdande för konventionsstaterna.

Artikel 34

Denna konvention, som har upprättats i ett enda exemplar på danska, engelska, franska, grekiska, iriska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska och tyska språken, vilka tio texter alla äger lika giltighet, skall deponeras i arkiven hos generalsekretariatet vid Europeiska gemenskapernas råd. Generalsekreteraren skall överlämna en bestyrkt kopia till regeringen i varje signatärstat.

BILAGA I

FORMELL ANPASSNING SOM AVSES I ARTIKEL 2

a) Danska versionen

b) Tyska versionen

c) Grekiska versionen

d) Engelska versionen

e) Franska versionen

f) Iriska versionen

g) Italienska versionen

h) Nederländska versionen

Till bevis på detta har undertecknade befullmäktigade ombud underskrivit denna konvention.

Som skedde i Donostia - San Sebastián den tjugosjätte maj nittonhundraåttionio.

GEMENSAM FÖRKLARING om ratificeringen av konventionen om Konungariket Spaniens och Portugisiska republikens tillträde till 1968 års Brysselkonvention

OMBUDEN FÖR REGERINGARNA I EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS MEDLEMSSTATER, FÖRSAMLADE I RÅDET,

vid undertecknandet av konventionen om Konungariket Spaniens och Portugisiska republikens tillträde till 1968 års Brysselkonvention i Donostia San Sebastián den 26 maj 1989,

ÖNSKAR att, särskilt inför fullbordandet av den inre marknaden, tillämpningen av Brysselkonventionen och 1971 års protokoll snabbt utvidgas till hela gemenskapen,

VÄLKOMNAR Luganokonventionen som ingicks den 16 september 1988 och som utsträcker Brysselkonventionens principer till de stater som tillträder Luganokonventionen, som främst är avsedd att reglera förhållandena mellan Europeiska ekonomiska gemenskapens (EEG:s) och Europeiska frihandelssammanslutningens (EFTA:s) medlemsstater i fråga om rättsligt skydd för personer som är etablerade i alla dessa stater och förenkling av formaliteterna för ömsesidigt erkännande och verkställighet av domar,

SOM BEAKTAR att Brysselkonventionen har sin rättsliga grund i artikel 220 i Romfördraget och skall tolkas av Europeiska gemenskapernas domstol,

SOM ÄR MEDVETNA om att Luganokonventionen inte påverkar tillämpningen av Brysselkonventionen vad gäller förhållandena mellan Europeiska ekonomiska gemenskapens medlemsstater, eftersom dessa förhållanden skall regleras genom Brysselkonventionen,

SOM NOTERAR att Luganokonventionen träder i kraft efter det att två stater, varav den ena är medlem i Europeiska gemenskaperna och den andra är medlem i Europeiska frihandelssammanslutningen, har deponerat sina ratifikationsinstrument,

FÖRKLARAR SIG BEREDDA att vidta alla ändamålsenliga åtgärder för att de nationella förfarandena för ratificering av den denna dag undertecknade konventionen om Konungariket Spaniens och Portugisiska republikens anslutning till Brysselkonventionen fullgörs så snart som möjligt och, om möjligt, senast den 31 december 1992.

Till bevis på detta har de undertecknade underskrivit denna förklaring.

Som skedde i Donostia - San Sebastián den tjugosjätte maj nittonhundraåttionio.

KONVENTION om Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, öppnad för undertecknande i Rom den 19 juni 1980, samt till det första och det andra protokollet angående domstolens tolkning av den konventionen (97/C 15/02)

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN,

SOM BEAKTAR att Republiken Österrike, Republiken Finland och Konungariket Sverige i och med sitt medlemskap i Europeiska unionen har förbundit sig att ansluta sig till konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, som öppnades för undertecknande i Rom den 19 juni 1980, samt till det första och det andra protokollet angående domstolens tolkning av den konventionen,

HAR ENATS OM FÖLJANDE.

AVDELNING I Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Republiken Österrike, Republiken Finland och Konungariket Sverige ansluter sig

a) till konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, öppnad för undertecknande i Rom den 19 juni 1980, i det följande kallad "1980 års konvention", med all den anpassning och alla de ändringar som har gjorts i den,

- genom den konvention som undertecknades i Luxemburg den 10 april 1984, i det följande kallad "1984 års konvention", om Republiken Greklands anslutning till konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser,

- genom den konvention som undertecknades i Funchal den 18 maj 1992, i det följande kallad "1992 års konvention", om Konungariket Spaniens och Portugisiska republikens anslutning till konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser,

b) till det första protokollet, som undertecknades den 19 december 1988, i det följande kallat "1988 års första protokoll", om Europeiska gemenskapernas domstols tolkning av konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser,

c) till det andra protokollet, som undertecknades den 19 december 1988, i det följande kallat "1988 års andra protokoll", i vilket Europeiska gemenskapernas domstol ges viss behörighet vad beträffar tolkningen av konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser.

AVDELNING II Anpassning av det protokoll som utgör bilaga till 1980 års konvention

Artikel 2

Protokollet som utgör bilaga till 1980 års konvention skall ersättas med följande text:

"Utan hinder av bestämmelserna i konventionen får Danmark, Sverige och Finland behålla sina nationella bestämmelser om tillämplig lag när det gäller sjötransport av gods och får ändra dessa bestämmelser utan att förfarandet i artikel 23 i Romkonventionen följs. De tillämpliga nationella bestämmelserna är följande:

- I Danmark 252 § och 321 § tredje och fjärde stycket i Søloven (sjölagen).

- I Sverige 13 kap. 2 § första och andra stycket samt 14 kap. 1 § tredje stycket sjölagen.

- I Finland 13 kap. 2 § 1 och 2 mom. och 14 kap. 1 § 3 mom. i merilaki (sjölagen)."

AVDELNING III Anpassning av 1988 års första protokoll

Artikel 3

I artikel 2 a i 1988 års första protokoll skall följande strecksatser införas:

a) Mellan den tionde och den elfte strecksatsen:

"- i Österrike: Oberste Gerichtshof, Verwaltungsgerichtshof och Verfassungsgerichtshof".

b) Mellan den elfte och den tolfte strecksatsen:

"- i Finland: Högsta domstolen/korkein oikeus, Högsta förvaltningsdomstolen/korkein hallinto-oikeus, Marknadsdomstolen/markkinatuomioistuin och Arbetsdomstolen/työtuomioistuin,

- i Sverige: Högsta domstolen, Regeringsrätten, Arbetsdomstolen och Marknadsdomstolen,".

AVDELNING IV Slutbestämmelser

Artikel 4

1. Generalsekreteraren för Europeiska unionens råd skall till Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges regeringar översända en bestyrkt kopia av 1980 års konvention, 1984 års konvention, 1988 års första protokoll, 1988 års andra protokoll och 1992 års konvention på danska, engelska, franska, grekiska, iriska, italienska, nederländska, spanska, portugisiska och tyska språken.

2. Texterna till 1980 års konvention, 1984 års konvention, 1988 års första protokoll, 1988 års andra protokoll och 1992 års konvention, vilka har upprättats på finska och svenska språken äger lika giltighet under samma villkor som de andra texterna till 1980 års konvention, 1984 års konvention, 1988 års första protokoll, 1988 års andra protokoll och 1992 års konvention.

Artikel 5

Denna konvention skall ratificeras av signatärstaterna. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos generalsekreteraren för Europeiska unionens råd.

Artikel 6

1. Denna konvention skall i förhållandet mellan de stater som har ratificerat den träda i kraft den första dagen i den tredje månaden efter det att det sista ratifikationsinstrumentet har deponerats av Republiken Österrike, Republiken Finland eller Konungariket Sverige och av en avtalsslutande stat som har ratificerat konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser.

2. Denna konvention skall för varje avtalsslutande stat som i efterhand ratificerar den träda i kraft den första dagen i den tredje månaden efter det att dess ratifikationsinstrument har deponerats.

Artikel 7

Generalsekreteraren för Europeiska unionens råds skall underrätta signatärstaterna om

a) deponeringen av ratifikationsinstrument,

b) dagen för denna konventions ikraftträdande för de avtalsslutande staterna.

Artikel 8

Denna konvention, som har upprättats i ett enda originalexemplar på danska, engelska, finska, franska, grekiska, iriska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska, svenska och tyska språken vilka alla tolv texter äger lika giltighet, skall deponeras i arkiven hos Europeiska unionens råds generalsekretariat. Generalsekreteraren skall översända en bestyrkt kopia av den till regeringen i varje signatärstat.

Hecho en Bruselas, el veintinueve de noviembre de mil novecientos noventa y seis.

Udfærdiget i Bruxelles, den niogtyvende november nitten hundrede og seksoghalvfems.

Geschehen zu Brüssel am neunundzwanzigsten November neunzehnhundertsechsundneunzig.

¸ãéíå óôéò ÂñõîÝëëåò, óôéò åßêïóé åííÝá Íïåìâñßïõ ÷ßëéá åííéáêüóéá åíåíÞíôá Ýîé.

Done at Brussels on the twenty-ninth day of November in the year one thousand nine hundred and ninety-six.

Fait à Bruxelles, le vingt-neuf novembre mil neuf cent quatre-vingt-seize.

Arna dhéanamh sa Bhruiséil, an naoú lá is fiche de Shamhain, míle naoi gcéad nócha a sé.

Fatto a Bruxelles, addì ventinove novembre millenovecentonovantasei.

Gedaan te Brussel, de negenentwintigste november negentienhonderd zesennegentig.

Feito em Bruxelas, em vinte e nove de Novembro de mil novecentos e noventa e seis.

Tehty Brysselissä kahdentenakymmenentenäyhdeksäntenä päivänä marraskuuta vuonna tuhatyhdeksänsataayhdeksänkymmentäkuusi.

Som skedde i Bryssel den tjugonionde november nittonhundranittiosex.

Pour le gouvernement du royaume de Belgique

Voor de Regering van het Koninkrijk België

Für die Regierung des Königreichs Belgien

>Hänvisning till >

For regeringen for Kongeriget Danmark

>Hänvisning till >

Für die Regierung der Bundesrepublik Deutschland

>Hänvisning till >

Ãéá ôçí êõâÝñíçóç ôçò ÅëëçíéêÞò Äçìïêñáôßáò

>Hänvisning till >

Por el Gobierno del Reino de España

>Hänvisning till >

Pour le gouvernement de la République française

>Hänvisning till >

Thar ceann Rialtas na hÉireann

For the Government of Ireland

>Hänvisning till >

Per il governo della Repubblica italiana

>Hänvisning till >

Pour le gouvernement du Grand-Duché de Luxembourg

>Hänvisning till >

Voor de Regering van het Koninkrijk der Nederlanden

>Hänvisning till >

Für die Regierung der Republik Österreich

>Hänvisning till >

Pelo Governo da República Portuguesa

>Hänvisning till >

Suomen hallituksen puolesta

På finska regeringens vägnar

>Hänvisning till >

På svenska regeringens vägnar

>Hänvisning till >

For the Government of the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland

>Hänvisning till >

Gemensam förklaring

De höga fördragsslutande parterna

som har granskat villkoren i det protokoll som utgör bilaga till 1980 års Romkonvention, i dess lydelse enligt konventionen om Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till 1980 års konvention och 1988 års första och andra protokoll,

konstaterar att Danmark, Finland och Sverige förklarar sig beredda att utreda i vilken utsträckning det kommer att bli möjligt för dem att garantera att alla framtida ändringar i deras nationella rätt om sjötransport av gods kommer att följa förfarandet i artikel 23 i 1980 års Romkonvention.